Blåbärsflickorna

Pågående efterforskning

Valborg Hansson Seger föddes 1913 och växte upp i Hertsånger. Någon gång på 30-talet flyttade hon till Stockholm. Flera gånger per år och särskilt på somrarna kom hon dock hem på besök och hade då med sig olika kvinnor, förmodligen flickvänner. På 50- eller 60-talet tog hon sig ett dopp på Sturebadet och träffade då sitt livs kärlek, Inga Hansson (född i Jämtland 1930), som arbetade där. Snart beslutade de sig för att flytta upp till Västerbotten och tog då över ett av släkthusen på Blåbärsbacken. I byn och samhällena runtomkring fick de snart smeknamnet “Blåbärsflickorna”. De umgicks ofta med Valborgs familj, var djupt engagerade i internationell fredsrörelse, lokal politik och bygdehistoria.

Paret testamenterade varandra och när Valborg gick bort ärvde Inga släkthuset på Blåbärsbacken. När Inga dog ett par decennier senare gick hennes arv tillbaka till hennes familj i Jämtland, som sålde huset och hela bohaget på auktion. Det finns därför mycket lite material kvar från dem. Men i en släktings ägo finns lite av deras poesi. Särskilt Valborg skrev ofta dikter, tal och verser. Några av dem tycker Odyssén är mycket lesbiska. Här ett litet urval:

Det var inte meningen
Att du skulle få min kärlek
Det bara blev så
Jag visste inte
Att jag kunde ge bort den
Så oreflekterat
Som man lämnar ifrån sig ett ting
man inte behöver
lite vårdslös slarvigt.
När man ger något
ska man välja en gåva som passar
som mottagaren vill ha
eller önskar sej –
gåvor ska väljas med omsorg
men jag hann inte tänka.

Om jag gett mig lite mera tid
kunde jag valt någon sak
som du skulle tyckt om –
någon lustig och originell tingest
som glatt dej –
en souvenir från något annat land
– en bok
eller ett nyttoting
vad som helst
som du åtminstone haft användning för.

när man ger en gåva
gör man ofta fel
väljer något man själv skulle velat ha
eller önskat sig
utan att tänka på att mottagaren
har andra värdebegrepp
annan skönhetsuppfattning
och gåvan hamnar i skräpkammaren
bland andra underliga ting
som människor ger
på födelsedagar och namnsdagar
och andra dagar

Det borde finnas en clearingbutik
där sådana gåvor kunde lämnas in
och människor fick byta
till någonting de ville ha
eller tyckte var vackert.
Den kunde kallas
”Butiken för olämpliga gåvor”
och bli en turistattraktion*
Åtminstone för hemmaturisten
– en utställning – 

På varje sak skulle stå
givarens namn
och mottagarens namn
/som man ibland ser antecknat invid gamla föremål:
Från Katarina 11 till Gustav 111 etc. /
man skulle säkert stanna
inför någon otymplig pjäs
och skratta och undra
hur i all världen den människan 

kunnat ge någonting så olämpligt
så groteskt orimligt för mottagaren!
Butiken skulle kunna bli
en jättelik skrattkammare
dit man kunde få tillträde
mot en liten entréavgift.

Jag borde inte gett dej min kärlek
det var inte meningen
men jag hann inte tänka – 

Det bara blev så.

*****************************************************

morronen

när jag gick ur ditt hus
var alldeles som vanligt
solen darrade lite
men mina ben hade stabiliserat sej
gatan var som den brukade lite dammig
ett spårvagnskvitto låg vid
trottoarkanten
en del människor var på väg
till arbetet
jag hade för mycket tid

egentligen tänkte jag ingenting
det var ingenting att tänka –
och vad skulle jag ha tänkt?
Jag hade inte sovit
och varför
det var inte mitt fel att du inte
ville ha barn med
den du inte ville ha barn med
i varje fall inte just då
jag borde inte ha kommit
du borde inte ha bett mig
du borde inte ha bett mig gå heller
men mina ben hade i alla fall
stabiliserat sej
och jag måste gå hem
därför att det var för tidigt
att gå till arbetet.

nej det finns ingenting att meddela
gatan är alldeles som vanligt
det är bara solen som darrar lite.

****************************************************

Vet du mer om Valborg och Inga? Skriv till odysse@lesbiskmakt.nu

 

Fler lesbiska händelser
Tillbaka till toppen